mörkret ligger...
mörkret ligger tungt över taken, endast jag är vaken. Med nattlampan och alicias tunga andetag, som enda sällskap. Jag grubblar inatt. Skulle somna tidigt hade jag tänkt, men icke. Tog ett bad, satte mig vid datorn, slötittade på tv. Något gnagde inom mig. Kom in i sovrummet, hör al och tårarna kommer. Jag inser att jag måste släppa mina skuldkänslor. Jag kan bara göra det bästa för henne utifrån situationen vi satt henne i. Jag måste inse att kärnfamilj inte alltid är det bästa. Men det är svårt. Och jag gråter. Och bara nattlampespöket ser mina tårar. Imorgon är en ny dag. The show must go on..
Dina tankar är helt befogade.. de behöver tänkas och analyseras. Jag tror dock att i slutänden kommer de blekna så mycket att de knappt syns eller känns. You will make it. Det är jag säker på. Kram på dig.
Den va fin
